Stjärnbildsmytologi

From Stellarium Wiki
Revision as of 21:46, 13 May 2014 by Lakrits (Talk | contribs)
(diff) ← Older revision | Latest revision (diff) | Newer revision → (diff)
Jump to: navigation, search
Informationen på denna sida, i sin helhet eller delar därav, är inte längre korrekt.

Den kan vara relevant för en äldre version av Stellarium eller helt sakna relevans. Denna sida bör uppdateras, arkiveras eller tas bort.

Denna varning har funnits här sedan 10 mars 2013.

Stjärnbildsmytologi (sky culture) är ett samlande begrepp som används i Stellarium för att beskriva hur olika kulturer relaterar till himlen och himlakroppar. Ur astronomisk synvinkel handlar det om vilka namn en viss kultur har givit olika stjärnor samt hur dessa stjärnor relaterar till varandra inom kulturen.

Från och med version 0.8.1 innehåller Stellarium 4 olika uppsättningar av stjärnbildsmytologier: västerländsk, kinesisk, fornegyptisk och polynesisk stjärnbildsmytologi.

Contents

Västerländsk kultur

Precis som inom många andra kulturområden, är den västerländska stjärnbildsmytologin den som dominerar inom modern astronomi.

Stjärnbilder

Den västerländska kulturen delar in himlasfären i 88 områden av varierande storlek, vilka kallas stjärnbilder, var och en med tydligt definierade gränser utfärdade av Internationella astronomiska unionen (IAU). Dessa stjärnbilder har blivit det gängse sättet att beskriva himlen och ersätter mer eller mindre fullständigt liknande uppsättningar från andra kulturer i dagligt bruk.

Stjärnornas namn

De flesta av de traditionella, västerländska namnen på stjärnor härrör från arabiskan. Inom astronomin används däremot Bayer-beteckningar, Flamsteed-beteckningar och andra stjärnkatalognomenklaturer istället för de traditionella namnen, med undantag för några få fall där stjärnornas traditionella namn är mer välkända än deras beteckningar.

Alternativa asterismfiler för Stellarium

Asterismer av H.A. Rey, ur hans bok "The Stars: A New Way To See Them", anpassade till Stellarium av Mike Richards, kan hämtas här (ZIP-fil).

De här filerna fungerar med Stellarium 0.10.5.

Externa länkar

Svenska

Engelska

Kinesisk kultur

Den kinesiska astronomin står för några av de mest detaljerade samlingarna av himmelska observationsdata före 1700-talet, då västerländsk astronomi började göra banbrytande upptäckter genom att använda vetenskapliga metoder.

Traditionella kinesiska stjärnbilder (xīng guān)

Stellarium tillhandahåller för närvarande ca. en tredjedel av de traditionella kinesiska stjärnbilderna (xingguan; kinesiska: 星官; pinyin: xīng guān) och saknar helt kinesiska stjärnnamn. Just nu pågår ett projekt lett av G.S.K.Lee, med målet att sammanställa en komplett kinesisk stjärnbildsmytologisk uppsättning för Stellarium, baserad på informationen i verket Kejserliga Astronomiska Instrument (Yi Xiang Kao Cheng; kinesiska: 儀象考成; pinyin: Yí xiàng kǎo chéng), som gavs ut 1756 och som utgör det viktigaste referensverket till de traditionella kinesiska stjärnbildsuppsättningar och stjärnnamn som används idag. Kejserliga Astronomiska Instrument innehåller totalt 300 xingguaner och 3 083 stjärnor.

Den främsta skillnaden mellan en xingguan och en stjärnbild, i traditionell västerländsk mening, är att medan en stjärnbild refererar till ett bestämt område på himlasfären, refererar en xingguan endast till ett visst stjärnmönster. Den närmast besläktade termen inom västerländsk astronomi kan möjligen vara asterism, men xingguaner har till skillnad från asterismer en officiell status. Astronomen Chen Zhuo (陈卓; 200-talet e.Kr.), som verkade i kungadömet Wu, sammanförde Shi Shens, Gan Des och Wu Xians xingguankataloger i ett gemensamt katalogsystem med 1 464 stjärnor och 283 xingguaner. Systemet är det äldsta kända kompletta stjärnkatalogsystemet. Antalet xingguaner varierar mellan olika perioder i kinesisk historia; nya xingguaner skapades när tidigare alltför svaga stjärnor kunde observeras och vissa äldre xingguaner ströks när mönstret inte längre kunde urskiljas (framför allt p.g.a. egenrörelser). Xingguaner nära den södra himmelspolen skapades efter introduktionen av västerländska stjärnbilder av katolska missionärer i Kina.

Xingguaner har idag trängts undan av västerländska stjärnbilder och används inte längre aktivt av kineserna.

Xingguaner i konsten

De kinesiska stjärnbilderna har traditionellt sett inte avbildats på det sätt som vi är vana vid inom västerländsk stjärnbildskonst. I vissa astrologiböcker har moln lagts till som bakgrund till stjärnkartornas xingguaner, men det är ett ytterst ovanligt grepp i astronomiska verk.

Gränser och gränslinjer

Eftersom xingguaner inte är kopplade till en viss yta eller ett visst område på himlasfären, så har de heller inte några fastställda gränser.

De fyra konungadjuren (sì xiàng)

Xingguanerna är i sin tur samlade i fyra överordnade grupper, uppkallade efter de fyra konungadjuren (kinesiska: 四象, pinyin: sì xiàng; ordagrant "fyra bilder"). En xiang kan liknas vid en stor xingguan. De fyra xiangerna representeras av fyra mytologiska djur, som var och ett representerar ett väderstreck, en årstid och ett av de fem elementen *:

Svenskt namn Kinesiskt namn Väderstreck Årstid Element
Kinesiska Pinyin
Den (himmels)blå draken 青龍 Qīng lóng Öster Vår Trä
Den (cinnober)röda fågeln 朱雀 Zhū què Söder Sommar Eld
Den vita tigern 白虎 Bái hǔ Väster Höst Metall
Den svarta sköldpaddan 玄武 Xuán wǔ Norr Vinter Vatten

* Det femte elementet, jord, representeras av den gula draken, 黃龍 (pinyin: Huáng lóng).

Himlakroppar (xīng yào)

Yao (kinesiska: 曜; pinyin: yào) betyder bl.a. "gryningsljus", "solljus", "ärorik", "som solen" och i obestämd form "planet" – eller rättare sagt: en av de sju planeterna, 七曜 (pinyin: qī yào), inom förmodern kinesisk astronomi. De sju planeterna utgörs av våra närmaste fem grannplaneter, solen (bl.a. 太阳, pinyin: tài yáng och 日, pinyin: ) och månen (bl.a. 太阴, pinyin: tài yīn och 月, pinyin: yuè). Tecknet 曜 ingår även i dagarnas namn inom äldre kinesisk astronomi.

Planet Äldre astronomiskt namn Modern kinesiska
Kinesiska Pinyin Kinesiska Pinyin
Merkurius 辰星 Chén xīng 水星 Shuǐ xīng
Venus 太白 Tài bái 金星 Jīn xīng
Mars 熒惑 Yíng huò 火星 Huǒ xīng
Jupiter Suì 木星 Mù xīng
Saturnus 鎮星 Zhèn xīng 土星 Tǔ xīng

Liksom xiangerna kopplas himlakropparna till kinesisk mytologi, taoistisk medicin och filosofi, bl.a. till de fem elementen. Månen ses som kvinnlig och solen ses som manlig, och de båda är en del av den kosmologiska ordningen. Tecknen 阴 (måne) och 阳 (sol) är även tecknen för yin och yang (pinyin: yīn resp. yáng), som vi känner igen från symbolen ☯ (symbolen heter på kinesiska: 太极图; pinyin: Tài jí tú; ung. "diagram över kosmologisk ordning"). Tài jí tú symboliserar harmoni mellan två ytterligheter, t.ex. mellan måne och sol, mörker och ljus, kvinnligt och manligt.

Kinesiska stjärnnamn (xīng míng)

Traditionella kinesiska stjärnnamn (kinesiska: 星名; pinyin: xīng míng) gavs enligt en systematisk nomenklatur. Man kombinerade namnet på den xingguan som stjärnan ifråga hörde till med ett nummer. Numret speglade vanligtvis den position som stjärnan hade inom xingguanen. När bättre instrument möjliggjorde upptäckt och observation av ljussvagare stjärnor, vid tiden för Kejserliga Astronomiska Instrument, namngavs dessa genom att ta namnet på den xingguan som låg närmast stjärnan och slå ihop det med ett numreringsnummer, allteftersom stjärnorna upptäcktes.

Till skillnad från xingguaner används traditionella kinesiska stjärnnamn än idag och är t.o.m. vanligare än de motsvarande Bayer- och Flamsteed-beteckningarna.

Projektstatus

Fil Status
constellation_names.fab Kinesiska: komplett; engelska: ofullständig översättning.
star_names.fab 228 av 3 083 stjärnor har matats in in i konverteringslistan.
constellationship.fab (De viktigaste stjärnornas namn måste först översättas och matas in.)

Externa länkar

Svenska

Engelska

Fornarabisk kultur

Det här avsnittet är helt eller delvis baserat på material från engelskspråkiga Wikipedia, List of Arabic star names, 21 april 2014.

Lista över arabiska stjärnnamn

De arabiska stjärnnamnens historia

Inom västerländsk astronomi är de flesta av de accepterade stjärnnamnen arabiska, några grekiska och vissa namn har en okänd etymologi. Vanligtvis har endast ljusa stjärnor namn.[1]

De allra äldsta arabiska stjärnnamnen har sina ursprung bland de folk som levde på den arabiska halvön för mer än ettusen år sedan, före uppkomsten av islam. Många av dagens stjärnnamn på det arabiska språket introducerades emellertid långt senare, från grekiskspråkiga beskrivningar av stjärnor som översatts till arabiska.

Astronomen Klaudios Ptolemaios tabellerade i sitt verk Almagest (ursprungligen Mathematike Syntaxis, grekiska: Μαθηματικὴ Σύνταξις; utgivet ca. 140 e.Kr.[2]) himmelspositionen och ljusstyrkan (den visuella magnituden) för 1 025 stjärnor. Ptolemaios bok översattes till arabiska under 700- och 800-talen e.Kr. och fick den arabiska titeln al-Majisṭī (arabiska: المجسطي) efter det senare grekiska namnet på verket, He Megale Syntaxis. På 1100-talet blev verket känt i Västeuropa när det gavs ut en version på latin, översatt från arabiskan. Översättningen fick titeln Almagestum, efter den arabiska titeln. På svenska heter verket Almagest[3]. Flera av de arabiskspråkiga beskrivningarna av stjärnor i Almagest kom allmänt att användas som namn på stjärnor.

Ptolemaios definierade de stjärnor han studerade genom att använda sig av kända stjärnbilder och asterismer, i vilka han beskrev de olika stjärnornas positioner (t.ex. "i Orions högra skuldra"). Muslimska astronomer övertog vissa av dessa beskrivningar som egennamn på stjärnor och lade till namn från traditionell arabisk stjärnkunskap. Nya rön publicerades i tabellform i ett flertal astronomiska avhandlingar, s.k. zīj eller qānūn (det senare är samma ord som svenskans kanon). Den mest betydelsefulla av dessa är Stjärnbildernas bok, författad av den persiske astronomen 'Abd al-Rahman al-Sufi (även känd som as-Sufi, al-Sufi och Azophi), som noggrant illustrerade alla stjärnor han kände till tillsammans med deras observationer, beskrivningar, positioner, magnituder, ljusstyrkor och färger.

Under den europeiska medeltiden och renässansen blev många antika stjärnnamn felaktigt kopierade eller felöversatta av olika skrivare, som inte alltid var särskilt duktiga på arabiska. Som en följd av detta kan etymologin för vissa stjärnnamn vara komplicerad.[4]

Externa länkar

Svenska

Engelska

Ancient Egypt

Some developers need to come here and explain to us where they got those ambiguous 
constellation names which beat the translators to the ground, doh. 
(see discussion page)

Late Egyption astronomy/astrology follows that of Greco/Roman culture. The belief that the stars could influence human destiny does not appear to have reached Egypt until the Ptolemaic period. The temple of Hathor at Denderah dates from Ptolemaic times, probably the first century BCE, and has a wonderful illustration of the sky that illustrates this point.[1]

The Dendera Zodicac was discovered in 1802 in Napoleon's expedition to Egypt.[2] and has been studied to date. [3]

However there were differences in names. For example, Cancer the Crab is represented by the Scarab Beetle. The figure of the Lion near the Scales (which is not the zodiacal Lion) is the constellation Centaurus. [4]

Earlier constellations are more problematic, but some indications exist that some modern zodiac signs are very ancient indeed[5], although the constellations did change significantly over time[6]

Chakavian-Kaykavian sky

This is a partial archaic variant of Western Sky image conserved on its medieval level, including so far 127 names of different celestial objects. It was used up to recently (19th century) by Adriatic islanders in navigation and fisheries, for their orientation and determination of nocturnal hours. It was not officially standardised, being transferred chiefly by oral traditions in Chakavian tongue and by scarce notes in Glagolitic script.

Ursprung

Its main constellations are almost founded on ancient Mediterranean traditions of Greco-Roman origin, and their recent names are partly Chakavian translation calques of these ones. However, individual star names are mostly earlier pre-Roman, descending from proto-historic star names of Liburnian navigators in early Adriatic (1/3 ones), and also 1/4 star names of Oriental origin from early Mesopotamia. This Chakavian sky nomenclature was the richest and completed to 12th cent. A.D., and from 16th cent. it was gradually pauperised. It has rigid grammatical rules how to name constellations, and their main and minor stars.

Stjärnbilder

This sky culture now covers 31 named constellations partly comparable with Western ones, but 1/3 of them are wider including two adjacent ones with one collective name, so covering about 50 official constellations of the sky visible from Adriatic. All constellation names there are in plural forms.

Stjärnornas namn

So far names of 59 major stars here are conserved and noted. The main star in each constellation (usually alpha) is always in augmentative and feminine form, and other minor ones are in diminutive and masculine forms.

Other data

For difference of other cultures, Chakavian nomenclature in Adriatic has 13 specific names for all visible nebulae plus some details of Via Lactea, because their visibility (or absence) is widely used here for weekly weather prognoses. Moreover, Chakavian folk naming of dozen visible details on Moon is among the most precise ones, because up to recently they observed them as a Selenoscope, i.e. determining of fate and future by Moon in 56 annual weeks (not by usual solar horoscope of Zoodiac). Also the 3 hardly visible Galilean satellites of Jupiter were named after their distance from planet.

Short naming survey

  • 1. Bakodlãk (Taurus): Vlahÿnica (alpha), Mikùla (eta), Vlahÿtje (Pleiades), Malÿtje (Hyades).
  • 2. Baršÿtje (Draco): named stars are Baršÿna (alpha) & Baršadÿn (beta).
  • 3. Divÿce (Virgo): main star named is Dÿva (Spica).
  • 4. Gâta (Cassiopeia): named stars Krolèvić (alpha) i Krolèvica (beta).
  • 5. Goncÿne (Bootes): main star named is Ostàn (Arcturus).
  • 6. Hayebâje (Aquarius + Capricornus): main star named is Buÿmer (Algiedi).
  • 7. Kàške (Ophiuchus): Scemerÿna (Rasalgeti) & Kaškÿna (Rasalhague).
  • 8. Kosÿre (Leo): Kosirÿć (Regul) & Kosirÿka (Kosirica, Denebola).
  • 9. Kozlÿtje (Auriga): named Kozlàrica (Capella) & Kozlâk (Elnath).
  • 10. Križevâli (Cygnus): main star named is Križnÿca (Deneb).
  • 11. Mântre (Hydra): main star named is Mantràtja (Alphard).
  • 12. Mićakrÿš (Perseus): main star named is Križàc (Algol).
  • 13. Navi-Matâne (Argo Navis): Marjakÿr (zeta) & Navakÿr (omicron).
  • 14. Orkulÿtje (Cetus): named Orkulÿna (Mira) & Sionorkûl (Menkar).
  • 15. Pašoglàvi (Canis Maior+Minor): Sionpàš (Sirius), Mićapàš (Procyon), Pašÿca (Adhara).
  • 16. Rybôj (Piscis Austrinus): main star named is Nylòva (Fomalhaut).
  • 17. Spi (Orion): Scapÿna (Betelgeuse) & Šparnàć (nebula Orioni).
  • 18. Šedân Brodih (Ursa Maior): Sionãv (alpha) i Švêra (beta), Mićanãv (gamma), Maryãn (delta), Noavÿna (epsilon), Dydi (zeta), Dragãr (eta).
  • 19. Škraplûne (Scorpius): Tjarmãl (Antares) & Jarÿna (Shaula).
  • 20. Šûndre (Sagittarius): named Šundrakÿr (Khaus) & Šundrôn (Ascella).
  • 21. Tohôrje (Ursa Minor): Tohôrnica (Polaris) & Mićekòlo (beta).
  • 22. Tovorÿtje (Cancer): included stars group Plenÿce (Praesepe, epsilon).
  • 23. Troydi (Triangulus): no major named stars.
  • 24. Vârdice (Gemini): named stars Vârda (Castor) & Vardÿna (Pollux).
  • 25. Veletÿći (Aquila): main star named is Laštrÿb (Altair).
  • 26. Volÿtje ( Lyra ): main star named is Volàrica ( Vega ).
  • 27. Yânce ( Aries ): main star named is Bravàrica (Hamal).
  • 28. Yzdène (Centaurus): main star named is Yezdakÿr (Menkert).
  • 29. Zarje-Harvâtje (Andromeda + Pegasus): Zminivêr (Alferaz), Belòva (Algenib), Kunjelàbor (Markab), Zarnÿk (Sheat), Mićamàtja (nebula M31).
  • 30. Zli (Crater ): no major stars named.
  • 31. Žmÿni (Libra): Žminÿna (Zubenelgenubi), Sionžmÿn (Zubenelshemali).

Other non-star objects

  • - - Štomorÿna Kruna (Via Lactea): Garmÿna (its lacuna), Siongêt (sinus), Artÿna (promontorium).
  • - - Švitlÿce (planets & comets): Svitjurka (Mercury), Zvicerna (Venus), Rumanica (Mars), Plaušÿca (Jupiter), Zelenÿca (Saturn), Šalamuna (Halleys comet), ...etc.
  • - - Major Galilean satellites at Jupiter: Parvâ (Europa), Torra (Ganimede), Treta (Callisto).

Kaykavian sky

The naming diversity of the above Chakavian sky stimulated recently also the registering of celestial folk names in other adjacent inland ethno-cultures. The star naming in eastward inlands of central Balkans was found to be rather poor including 12 to 20 sky names only. However, one registered a rather rich Kaykavian sky culture in north-western Croatia around Zagreb capital, including 63 named stars and constellations with the old original Kaykavian names. The Kaykavian constellations are: ‘Agneci (Aries), Cújzeki (Centaurus), Déklice (Virgo), Denevýr (Hydra), Káčje (Ophiuchus), Kžeki (Cygnus), Kosri (Leo), Kózleki (Auriga), Krampâč (Corvus), ‘Osleki (Cancer), Pési (Canis Major & Minor), Pozóji (Libra), Skunči (Aries), Škárnik (Aquarius), Tri Séstre (Triangulus), Tnuš (Cassiopeia), Vóleki (Lyra), Malakóla (Ursa Minor), Vélka Kola (Ursa Major), and stellar clusters Láheci (Pleiades), Képeci (Hyades), etc.

The individual stars there named are e.g.: Sevérnica (Polaris), Bazilísk (Zubenelgenubi), Déva (Spica), Dvójček (Mizar + Alkor), Jerýna (Antares), Káčica (Rasalgeti), Kósec (Regulus), Kozêl (Capella), Kúsja (Sirius), Petrov Krýš (Deneb), Piljúh (Altair), Ščemêrnica (Rasalhague), Žerjâv (Fomalhaut), Pirča (Orion's nebula), Lúknja (Black hole in Sagittarius), and others. Among named planets are Dénica (Venus), and Dobropas (Mercury).

Reference

Chakavian folk astrognosy in Adriatic was studied in detail 1923-1976, and reported in big monograph of late professor Mitjel Yoshamya: Gan-Veyan, 1224 p. Zagreb 2005 (Croatian with English & French digests). The related minor wiki-insights then occured also in Wikinfo and WikiSlavia.

Polynesian

The Polynesian people used to utilize some constellations which helped them navigating through the Pacific Ocean. The mythology behind these constellations are majorly linked with the sea as well.

Externa länkar

Korean

Stellarium v.0.8.2 includes the korean constellations.

Ursprung

The Chinese, Korean, and Japanese constellations have the same origin, for they look very similar in shape, the positions and their names are the same in the chinese alphabet. The name of these constellations first appear in the Records of the Grand Historian(史記) in Han dynasty describing Xia dynasty in about B.C.2000.

  • China has the first starmap of the whole sky still remained, the DunHuang starmap in 8th century.
  • According to the research on the stars and the documents carved on the korean whole sky constellation, Cheon-Sang-Yeol-Cha-Bun-Ya-Ji-Do in Chosun Dynasky, the map contains the sky of B.C.1C ~ A.D.1C.
  • Japan has the famous Kitora skymap painted in A.D.7C ~ 8C.

Stjärnbilder

The Korean constellations consists of 3won(三垣; 3 borders) and 28su(二十八宿; 28 constellation group).

  • 3won

3won has 3 villages (or cities) which contain each group of constellations.

  1. TaeMiWon(太微垣; Big low-border) ... 19 constellatons, 78 stars.
  2. ZaMiWon(紫微垣; Violet low-border) ... 37 constellations, 165 stars.
  3. CheonShiWon(天市垣; Sky market-border) ... 19 constellations, 91 stars.
  • 28su

28su have diveded into 4 groups called CheongRyong, BaekHo, ZuZak, HyeonMu. They are deities of the cardinal points and each has 7 constellation groups.

  1. CheongRyong(靑龍; blue-dragon, deity of east) ... 48 constellations, 186 stars.
    1. Gaak(角) ... 11 constellations.
    2. Haang(亢) ... 7 constellations.
    3. Zeo(氐) ... 11 constellations.
    4. Baang(方) ... 8 constellations.
    5. Shim(心) ... 2 constellations.
    6. Mi(尾) ... 6 constellations.
    7. Ki(箕) ... 3 constellatoins.
  2. BaekHo(白虎; white-tiger, deity of west) ... 56 constellations, 301 stars.
    1. Gyu(奎) ... 9 constellations.
    2. Ru(婁) ... 6 constellations.
    3. Wii(胃) ... 7 constellations.
    4. Myo(昴) ... 9 constellations.
    5. Pil(畢) ... 15 constellations.
    6. Zaa(觜) ... 3 constellations.
    7. Saam(參) ... 7 constellations.
  3. ZuZak(朱雀; red-pheonix, deity of south) ... 46 constellations, 240 stars.
    1. Zeong(井) ... 21 constellations.
    2. Kui(鬼) ... 7 constellations.
    3. Ryu(柳) ... 2 constellations.
    4. Seong(星) ... 5 constellations.
    5. Zaang(張) ... 2 constellations.
    6. Ik(翼) ... 2 constellations.
    7. Jin(軫) ... 8 constellations.
  4. HyeonMu(玄武; black-turtle, deity of north) ... 66 constellations, 405 stars.
    1. Duu(斗) ... 10 constellations.
    2. Wuu(牛) ... 11 constellations.
    3. Yeo(女) ... 8 constellations.
    4. Heo(虛) ... 10 constellations.
    5. Wii(危) ... 11 constellations.
    6. Shil(室) ... 11 constellations.
    7. Byeok(壁) ... 5 constellations.

Total 291 constellatinos and 1466 stars.

External link

Cheonsang Yeolcha Bunyajido

Inuit constellations

Read Inuit Sky Culture

Maori (New Zealand)

The Maori (New Zealand) night sky is similar to the Polynesian night sky. But it differs enough to warrant it's own sky culture. Maritime themes are central to the Maori sky culture and were used extensively in nautical navigation. Along with most other cultures, the rising and setting of prominent stars were used to signal planting and harvesting seasons.

External Links: A very good website on Maori sky culture is maintained by 'The Phoenix Astronomical Society': Wairarapa , New Zealand. http://www.astronomynz.org.nz/maori-astronomy/taatai-arorangi-maori-astronomy-2.html

Taatai-arorangi-maori: There are tribal ('iwi') variations in the naming of the stars and constellations. The names referenced below are the more well known names.

  1. Mercury ...Takero
  2. Venus (morning star) ...Tawera
  3. Venus (evening star) ...Meremere
  4. Mars ...Rangiwhenua
  5. Jupiter* ...Perearau
  6. Saturn* ...Perearau (Both Jupiter and Saturn have the same name)
  7. Altair ...Poutu-te-Rangi
  8. Antares ...Rehua
  9. S_Sco ...Pekehawani
  10. T_Sco ...Whakaonge-kai
  11. Canopus ...Autahi
  12. Procyon ...Puanga Hori
  13. Rigel ...Puanga
  14. Sirius ...Takarua
  15. Vega ...Whanui
  16. Spica ...Whiti-Kapeka or Mariao
  17. Arcturus ...Ruawahia
  18. Castor ...Whakaahu
  19. Pollux ...Whakaahu (Both Castor and Pollux have the same name)
  20. Aldebaran ...Taumatakuku
  21. Achernar ...Turu
  22. Orion (whole belt) ...Hao - o- rua
  23. Orion (the belt) ...Tau toro
  24. Orion (a part) ...Te Kakau
  25. Scorpio ...Ruhi
  26. Scorpio (the tail) ...Te Waka-o-Tama-Rereti
  27. Pleiades ...Matariki
  28. Stars in the Pleiades (unspecified): ...Tupua-nuku, Tupua-rangi, Ururangi, Wai-puna-a-rangi, Waiti, Waita
  29. Pointers ...Te Taura Ra o Tainui
  30. Hyades ...Te Kokota
  31. Southern Cross ...Mahutonga
  32. Coal sack ...Te Patiki
  33. Milky Way ...Te ika o te rangi
  34. Large Magellanic cloud ...Te Waka Ruru
  35. Small Magellanic cloud ...Tuputuputu
  36. Double stars ...Pipiri
  37. Comets ...Auihi Turoa
  38. Ecliptic ...Pito - o - Watea
  39. Moon ...Te Marama
  40. Sun ...Te Ra
  41. Te-Ra-o-Tainui ...A maori constellation without a European counterpart. It is a sea voyaging catamaran. The belt of orion is the keel, the hyades is a claw sail and the Pleiades is the bow.

References:

Best,E 1955 'The astronomical knowledge of the Maori',Dominion Museum Monograph no.3 Wellington:Government Printer

Best,E 1959 'The Maori division of time',Dominion Museum Monograph no4. Wellington: Government Printer

Evans,J 1998 'The discovery of Aotearoa', Reed

Kingsley-Smith, C 1967 'Astronomers in puipuis. Maori Star lore', Southern Stars 22,5-10

Leather,K and Hall,Richard 2004 'Tatai Arorangi: Maori Astronomy, Work of the gods',Viking sevenseas nz ltd, Paraparaumu, NZ, ISBN:085467105 6

Lewis,D 1994 'We, the navigators. The ancient art of landfinding in the Pacific',University of Hawaii press

Orbell,M 1996 'The natural world of the Maori',David Bateman ltd

Orchiston, W 'Australian Aboriginal, Polynesian and Maori Astronomy', Chapter in: 1996 'Astronomy before the telescope' 318-328. Editor Chris Walker. BCA



Project Ancient-Skies - Human Cultures and Their Skies

Ancient-Skies is a global scientific project which aims to collect, verify and publish available information about various human cultures, their astronomical knowledge and its representation in the sky within a single web-accessible knowledgebase. Our aim is to rely on primary sources and verify them scientifically, so that the published information is valueable to the general public and scientists all over the world.

The project is part of IYA2009 global cornerstone project Astronomy and World Heritage.

Human Cultures published in our knowledgebase are also available as downloadable Sky Culture Files for Stellarium.

Among the first cultures published in our knowledgebase is the people of Fante people of the coastal region of Ghana, Western Africa

External Link: The knowledgebase is accessable thru the project's website http://www.ancient-skies.org/


Mesopotamian (Babylonian-Assyrian-Sumerian)

The Mesopotamian astrology was highly developed, even be used for political propaganda purposes over the population.[7]


Sources of study

Astrology in Mesopotamian Culture, A.E.Thierens 1935 [8]

Mesopotamian astrology: An introduction to Babylonian and Assyrian celestial divination (Ulla Koch-Westenholz, Ulla Susanne Koc) [9]

Origins of the Ancient constellations (John H. Rogers) [10]

Site with massive compendium of scholarly resources [11]

List of external links [12]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, List of Arabic star names, 21 april 2014.

  • Lista över citerade källor:
  1. "Stargazing Network", Stargazing.net, åtkomstdatum 2011-10-05.
  2. Almagest. Nätupplagan av Nationalencyklopedien, åtkomstdatum: 4 maj 2014. www.ne.se, Nationalencyklopedien, Stockholm
  3. Almagest. 1876. Nordisk Familjebok, 1:a bandet (A - Barograf), p. 502. Gernandts boktryckeri-aktiebolag, Stockholm
  4. "Star Names: Where Do They Come From? And Can You Buy One?". RMSC Strasenburgh Planetarium Information Bulletin, nr. 19, december 1996. Arkiverad 2007.
  • Dessutom konsulterades Islamic Crescents' Observation Project (ICOP), som i sin tur refererar till
    • Paul Kunitzch, Tim Smart, Short Guide to Modern Star Names and Their Derivations (1986);
    • Guy Ottewell, The Astronomical Companion (oktober 2011);
    • Abdul-Rahim Bader, Rasd al-Sama' ("Observation av himlen") (oktober 2011);
    • Hamid Al-Naimy Elm al-Falak ("Astronomi") (oktober 2011).
Personal tools
Namespaces
Variants
Actions
in this wiki
other languages
Toolbox